﻿Det förhåller sig nämligen så, att
hvart och ett af djurkroppens or-
gan eger själfständigt lif. Tillsam-
mantagna bilda de ett samhälle. När
detta upplöses, säger man, att va-
relsen »dör», och han kan därefter
ej erfara förnimmelser af smärta.
Men de olika organen fortlefva ännu
en tid, hvart och ett för sig. När
därför någon del af t. ex. en groda
skall undersökas, införes först en
sond i hennes hjärna och därmed
sammanhängande märg, och detta
kar en tid af endast en <i>knapp se-
kund.</i> Grodan såsom groda är nu
död. Därefter undersökes organet
ifråga. Prof. Ö. hade lyckats att
hålla uttagna grodhjärtan lefvande i
två veckor.»